Reflektioner efter Vita Hästen

Tredje raka segern, fjärde raka med poäng och det var just poängen denna kväll. Här kommer fler reflektioner.  

När jag åker till en match är jag ofta färgad av matchen innan. Insatsen mot BIK Karlskoga var ju riktigt bra så man ville se en liknande match. Riktigt så blev det ju inte den här matchen och snart är man benägen att inse att Björklöven anno 2018/19 inte levererar två likadana insatser i rad. Nu var det inte Alls uselt , men inledningen var inte samma sprakande tillställning som senast där vi åt BIK:are i varje sarghörn. Borta var på de flesta håll det där extra skäret, den där extra svettdroppen. Alla hade helt enkelt inte köpt biljett till samma resa. Dock hade vi trots det 8-1 i faktiskt skott efter 4.39 minuter innan Hästen fick sitt första powerplay. Sen skulle det ta tio minuter innan vi hade nästa skott på mål. Under den tiden hann Alexander Hellström dra på sig två utvisningar där han skulle kunnat blivit lite av syndabock, men hittade domarens svåra nivå och skulle sen se till att vi kunde vinna matchen. Hästen utnyttjade ett av dessa tillfällen och det sin klassiska variant som de alltid kör och som är bra, men som måste kunna förhindras. Har man scoutat Hästen det lilla minsta vet man att avslutet till 99 % kommer från höger tekningscirkel. Ifjol hängde Richard Palmberg dom. I går har rollen tagits över av Henrik Rommel som faktiskt gör det än vassare. Sju mål hittills är imponerande, men varianten med Eriksson och Samuelsson är förutsägbar. Lås Rommel och låt de övriga ta skotten. Sa förresten till sambon just innan att Rommel skulle göra 0-1. Så blev det. Visst hade domaren kunnat ta en Hästen utvisning när Fredric Anderssons klubba slogs av men trots det så får inte vi släppa Rommel så ren. Låt Samuelson ta skottet i det läget. Han har inget större skott och mer viktigt, han skjuter sällan. Messy Jonsson begår ett stort misstag när han ska hjälpa Freddan att komma åt klubban och bägge hamnar på Samuelsson.

Mer PP-snack. Varför kör löven så att PP1 och PP2 får varsitt byte och sen ska tredje eller fjärdelinan in även om den är 30 sekunder kvar. Varför ge bort 25 % av möjligheten. Inget illa om spelarna utanför PP-uppställningarna, men syftet att spetsa till uppställningarna är ju för att öka chansen att göra mål?

Nu visade det ju sig att vårt PP skulle vara det vinnande konceptet, men om det nedan.

Noterade förresten en sak med en sekund kvar av den första perioden och tekning i offensiv zon till vänster med Lucas Eriksson. Trodde givetvis att han skulle försöka skjuta direkt, vad annat fanns det att göra? Han försökte teka utåt???

Något måste laget ha sagt till varandra i pausen för vi rivstartade verkligen i den andra. Först bombade Simon Åkerström in kvitteringen och medan jag skrev i mitt block satte Sebastian Selin 2-1 bara 12 sekunder senare.

 

Här kändes det som att vi tog över matchen totalt, men en utvisning senare var det kvitterat. Allt detta när matchklockan inte passerat fyra minuter och här tappade vi allt, men skulle räddas upp att en av kanske säsongens  onödigaste utvisning. Alexander Hellström som legat på gränsen hela matchen, lyckades irriterade Marcus Eriksson  så att han långt efter en avblåsning provade att slå av tummen på Acke med matchstraff som följd. Här visade vi något som man sällan ser under en femminuters powerplay, dels ett snabbt mål men också ytterligare ett mål. Först var det Mattias Granlund som lyckades skopa in en retur och sen satte Jacob Anderson ett skott med bra trafik på kassen.

Vi var ju tyvärr nära att slarva bort matchen. Vi spelade av matchen bra i tredje och därför kom 4-3 målet väldigt oväntat. Ett riktigt klassiskt skitmål helt enkelt. Vi kunde dock hålla ut utan större problem till hemmapublikens stora jubel. Vi summerar en match som präglades av rätt hafsigt och dåligt spel fem mot fem, men desto bättre spel i powerplay och då snackar vi bägge lagen, vilket fem av sju mål visade.

Ser vi till spelarkritik tycker jag att många spelare svarade för en riktigt bra insats. Jacob Peterson fortsätter visa att han är så här bra. Oerhörd jämnhet. Oscar Ståhl-Lyrenäs är verkligen på gång, Nu börjar farten komma och med det även dragningarna och skotten. Alexander Hellström så där på gränsen elak och tuff i spelet som driver motståndet till vansinne. Ett vinnarkoncept denna kväll. Mattias Granlund bra med puck, vann många dueller och målskytt. Både Simon Åkerström och Jacob Andersson stabila denna kväll och likaså målskyttar. Om det var målen som gjorde det för Sebastian Selin gjorde ju mål och gjorde kanske sin bästa match i löven. Lucas Eriksson var också han stabil, start längs sargerna likt Selin nog gjorde sin bästa match denna säsong. Gillade även det jag såg av Mikko Pukka. Som sagt många som var bra trots att spelet fem mot fem hade mer att önska.

Lite kuriosa är att jag fick höra att kommentatorn visade sig vara en sportkunnig snubbe, men med lite dålig koll.  Oskar Stål-Lyrenäs och Christoffer Fish fick vara varandra, Kristoffer Söder blev Robin Söder (IFK Göteborg) och Alex Levander benämndes som Mats Lavander.

En reaktion till “Reflektioner efter Vita Hästen

  • 1 november, 2018 kl. 16:38
    Permalink

    Henrik Samuelsson (??), det var väl Marcus Eriksson som fick matchstraffet…

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.