Reflektioner efter Oskarshamn

Ny seger, den sjätte i ordningen efter en het match mot Oskarshamn igår och nu börjar det se riktigt, riktigt bra ut. Här kommer fler reflektioner.

Noterade ni att knattarna man presenterade inför matchen verkligen påminde om sina idoler? De förste, som var rightare, bjöd till på en fiol och givetvis var hans favorit Marcus ”Messy” Jonsson. De två följande, som var leftare, var mildare i sin framtoning och hade också David Lindqvist och Fredric Andersson som favoritspelare. Kul iakttagelse.

Marcus Jonsson, matchens lirare i våra ögon och också en av knattarnas favoritspelare. Foto: Erik Sandin / Frilansfotograferna

 

Ja, matchen hann ju knappt börja innan pucken låg i Björklövens kasse, ditförpassad av exlövet Manuel Ågren, men med god hjälp av Simon Backman som oturligt fastnade på Adam Werner som inte hann över till andra stolpen när Ågren gick runt kassen och om det var pga. av det målet eller betydelsen av matchen som sådan för vi var verkligen inte där inledningsvis. Det såg mest ängsligt ut, dåliga passningar, ingen timing och framförallt ingen fart. Våra två första powerplay var ju inte heller något att skriva hem om. Uselt är ett ord som nämndes på läktaren, kasst var ett annat. Själv inser man bara att Björklöven av idag behöver något som drar igång laget. Det kommer inte ifrån att pucken släpps och att matchen drar igång. Det är alltid något annat, vanligtvis ett eget mål och så blev det också igår. Med god hjälp av ett riktigt dåligt byte av Oskarshamn kunde Jacob Stenqvist friställa Cody Murphy som inte gjorde någon besviken och efter det målet kom Björklöven igång.

Något som också kom igång var ju hettan i matchen och kanske främst det som skulle bli kvällens snackis efter matchen, när det blev fullt slagsmål mellan båsen. Från där jag sitter så uppfattade jag att under Oskarshamns spel i fem mot tre gjorde löven ett byte och Lukas Eriksson hoppade in på isen samtidigt som IKO:s Arsi Piispanen (tror jag det var) själv åkte för att byta och försökte hindra Eriksson att ta sig in på isen och fortare än Ben Johnson hamnade han i lövens bås och resten är väl historia?

Vi hann ta ledningen innan perioden övar över i vad man måste säga är den enda bra sekvensen i hela vårt PP denna kväll. En bra passning av Alex Hutchings, ett bra skott av Jacob Andersson och en bra styrning av Axel Ottosson. Samtidigt är det väl endast tre sekunder av ett PP som behövs för att resultera, men allt blir ju lättare om man verkligen får PP:t att fundera för även det inledande i andra perioden var klappkasst. Nä, där finns sen länge förbättringspotential.

I pausen mellan första och andra var ju Austin Farley ute och kände på isen, då han ju utgått under den första perioden , men han skakade på huvudet och återkom ju sen aldrig i matchen. Jag träffade ju lövens läkare i den andra pausen och kunde via Twitter meddela att han siktade på spel i morgon och under dagen har ju också VK skrivit att både Farley och Filip Westerlund kommer till spel vilket förstås är underbara nyheter för Björklöven.

I den andra perioden räddade ju Adam Werner två frilägen, men den tredje kunde han inte stoppa, men förstår inte att vi går på samma grej varje gång vi möter Oskarshamn? Jag tycker de har frilägen mest hela tiden mot oss. Varför kan vi aldrig försösa utnyttja samma typ av snabba uppspel? Visst Codys mål i viss mål med den är bara ett kort pass under ett kasst byte. Här snackar vi långt pass på läppen vid bortre blå? Timrå gör ju exempelvis samma sak. Modern hockey kallas det väl?

Sen måste man även ge Oskarshamn som i en andra perioden, då det är långt för våra backar att byta, utnyttja trött backar genom att utnyttja icingregeln och slå stenhårda slagskott som de är först på. Vet inte hur ånga gånger man såg Stenqvist med rikets rakaste ben bytandes så rott att han fick stå över nästa byte för att hinna återhämta sig?

Den tredje perioden blev väl inte mer än ett ställningskrig och 2-2 efter full tid kändes logisk om än lite snopet. Vi hade verkligen behövt tre poäng. Nu måste vi gå rent för att klara av avancemang. Nu hade vi kunnat vinna då Jacob Peterson stressade fram ett bra läge och Mikko Pukkas slumppuck som gick i stolpen(?).

Nu blev det som sagt två poäng efter att Alex Hutchings frälst hemmapubliken i det powerplay som vi fick inleda förlängningen med och de IKO-fans som tyckte att Pukka filmade när han fick klubban i huvudet måste nog kamma sig lite.

På tal om det numerära överläget så är jag oerhört förvånad hur Björklöven väljer att inleda med fyra leftare i PP1 och sen tre rightare i PP2?? Snacka om att inte vilja hota och att vi sen tillsynes helt planlöst kladdar puck och turas om att skjuta från stillastående läge? Nu gav det ju förvisso utdelning men vi måste kunna via upp ett mer finessrikt powerplay. Fatta hur många matchavgörande lägen vi slänger bort?

Nåväl vi tar med oss en jäkla attityd och krigarinstinkt som kan försätta berg. Vi påverkas inte av ett underläge, vi har förmågan att vända matcher och framförallt, vi har verkligen allt i egna händer. Bara synd att Green Devils inte fick tag i en buss ned till Södertälje (hur är det ens möjligt att inte ett Bussföretag i Umeå med omnejd kan gräva fram en buss??), men hoppas att det går iväg många minibussar och såklart en hoper Söderlövare för lita på att Scaniarinken kommer att vara fylld till bristningsgränsen.

Era reflektioner efter matchen?

En reaktion till “Reflektioner efter Oskarshamn

  • 15 mars, 2018 kl. 23:14
    Permalink

    Fagervall tycker ju att Löven har ”quote = ett ruskigt bra pp” enligt tv intervjun. Så varför skulle han ändra på något?
    Jag hoppas de tar SSK nu av bara farten så de verkligen har Allt i egna händer även mot lillebror Stockholm

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.