Reflektion och analys av säsongen 18/19

En ny raserad säsong. Hur vänder vi misär till lycka?

Säsongen 2018/19 är nu över, en säsong som skulle nå Björklöven till höjder man inte varit på sedan säsongen 00/01, men slutade med ett smärtsamt magplask.

Hur kunde det då gå så käpprätt åt helsike? Att man spel- och tabellmässigt misslyckats är vi liksom inte helt ovana med, men att man också misslyckats i det mesta som synts och hörts utåt har fått oroväckande konsekvenser. Talar då ex om Trotter gate, Goumas gate med lite extra Sparks, märkliga uttalanden om hur bra vi egentligen är och kanske värst, när man kritiserade fansen offentligt.

Konsekvenserna har blivit att publiken svikit. Förr har man alltid lyckats locka folket till de viktiga matcherna, men läktarna har med Umeå mått mätt gapat tomma i slutet, trots att man vräkt ut fribiljetter. Andra klubbar skulle drägla över våra publiksiffror, men 2 500-3 000 i faktiska åskådare är inte okej i Umeå. Att siffrorna är högre beror ofta på att när klubben erbjudit olika former av fribiljetter är folk duktiga på att plocka åt sig, men väljer bort hockeyn om något annat dyker upp. Hur ska Björklöven agera för att åter bli förstavalet?

Björklöven har länge levt på en otroligt trogen supporterskara som trots mer än tio säsonger av mer eller mindre misär, men när många av dess nu fått nog så står Björklöven inför sina viktigaste beslut och vägskäl någonsin. Att Björklöven inför säsongen basunerade ut att nu skulle toppen av Hockeyallsvenskan intas svaldes med hull och hår av framgångstörstande fans och nu får klubben skörda det man sått.

Att man exempelvis lyckats tråka ut fansen till den grad att de knappt visste om eller ens brydde sig om att det var derby mot MODO, ja då har allt givetvis gått långt och förbi. A3 delade ut 1000 fribiljetter till Pantern hemma. Den officiella publiksiffran hamnade ändå under lagets hemmasnitt och det faktiska långt under, trots vikten i matchen. Häri ligger ett stort arbete att locka tillbaka den förlirade publiken. Ett löfte om topp 2 lär inte fungera en säsong till.

Går vi över till truppen har man alltså haft närmare 16 milj i budget och laget är ändå ett enda stort renoveringsobjekt. Det är tyvärr så mycket tjänstefel det kan bli att misslyckas så kapitalt.

Ett år till av detta och frågan är vart Björklöven är som klubb? Vad som sen exakt ska göras skrivs inte i en mening. Allt sitter i väggarna och det bästa vore egentligen att rensa ut allt och börja om, men det är förstås omöjligt.

Vad är då förklaringen till detta fiasko? Hur kunde det gå så overkligt dåligt?

Tror vi kan börja med målsättningen om en mer eller given topp två placering. Redan där sattes ett rejält och riktigt onödigt ok på spelarnas axlar. Man kunde gott haft en intern målsättning om topp två, men det hade räckt att utåt säga att man siktar mot SHL. Istället fick alla runt om laget som länge haft förtroende för tränare Fagervall ett enormt hopp, som sen övergick en enorm frustration när vi tidigt var så monumentalt långt ifrån den uppsatta målsättningen.

Visst måste tänka som en vinnare för att bli en vinnare, men det måste samtidigt gå hand i hand med rim och reson. Laget leddes också av en tränare  som rejält överskattade truppen och sin egen förmåga att lyfta den. Han har ofta talat om sin tid i det militära och om vikten av att gå ihop en grupp. Där han han också misslyckats, för en fungerande grupp kan ofta leverera trots att kunskapen ibland kan vara något begränsad. Bra spelare kan vinna matcher åt dig men det är bra lag som vinner mästerskap.

Truppen var felbalanserad redan från början. Vi på bloggen ifrågasatte tidigt vem som skulle göra målen och när sånt sker hatar man när man får rätt.

Spelarna i sig är det egentligen inget större fel på. Att man värvade in brunkare i tro om att de skulle explodera målmässigt genom höga löner är inte spelarnas fel.

Felen under säsongen har varit så uppenbara men klubben kan inte ärligt säga att man har försökt rätta till ett enda utan man har bara väntat och hoppas att något mirakel ska ske. Man jagade tidigt spets och fick napp på både Sparks, som kontrakterades för att sedan lösas ut till förmån för Goumas. Hur det sen slog ut vet vi alla. Men efter det så var visst behovet inte kvar, för jag köper inte att det inte gick att hitta annan spets. Att man sen inför säsongen nobbade Mingoia(Västervik/Rögle) och Crandell(KHK/AIK)  för att det var för okända och för chansartat och sen tjabblade bort Jonathan Johnsson(MODO) visar att klubben sitter på lite för höga hästar. Vart är ödmjukheten och självinsikten?

Titta på Västervik. Ett lag som själv ser sig som ett division 1 lag och som njuter i fulla drag av att lira i hockeyallsvenskan. De tar bra beslut. Satsar lite vågat, men vågade också sälja sina bästa spelare att rädda ekonomin och gick ändå till slutspel. Andra fick chansen att kliva fram och gjorde också det. Kan du ha en ledning som skapar harmoni och spelglädje är allt möjligt. Däri ligger nog Björklövens största utmaning, att hitta harmoni och glädje i och runt klubben. Först då lär fans och publik och säkert också sponsorer återkomma. Hur kommer man dit? Kanske börja med att ha ledare som någon gång drar på smilbanden?

VD Blomberg gick ju direkt efter slutsignalen igår ut med ett uttalande både via hemsidan och mail till säsongskortsinnehavare om att man nu kommer att göra en grundlig analys om varför Björklöven inte lyckats och inte bara i år utan även över tid och det känns bra. Frågan är bara hur man analyserar och vad man kommer att komma fram till. En analys har ju gjorts efter varje säsong sen urminnes tider utan att klubben drivit framåt. Hittar man svaren denna gång? Vi får hoppas det och jag tror verkligen man kan lyckas denna gång, så att klubben kan ta sig till ska dit vi en gång var och som klubben har som målsättning. Att bli Sveriges mest älskade förening.

5 reaktioner till “Reflektion och analys av säsongen 18/19

  • 9 mars, 2019 kl. 17:29
    Permalink

    Harmoni och glädje är nyckeln. Läser mycket på forum om Löven, men jag ser aldrig någon harmoni och glädje. Björklöven ger ingen glädje, bara ångest. Finns ingen glädje efter en match, bara lättnad. Tror mentaliteten på Umeborna måste ändras.

    Kanske flytta Björklöven till Helsingborg vore en lösning?

    Svar
  • 9 mars, 2019 kl. 18:25
    Permalink

    Gått? Han sitter väl… säkert? Efter en grundlig analys kanske man inser att något gått fel? Då får man ändra lite, sen kör vi igen. Kontinuitet du vet.

    Svar
  • 9 mars, 2019 kl. 19:30
    Permalink

    Finns många tankar om vad som gått fel. Felbyggt lag är en orsak. Fel spelsystem första omgångarna då spelet såg riktigt hemskt ut. Många skador på fel spelare. Märkligt passivt när det gällde att förändra truppen. Hade man gjort det i tid så hade vi nog kunnat vara med och slåss om slutspel. Samtidigt var det rätt att inte panik värva i slutet. Hade inte gjort någon skillnad. Nu väntar man bara på vad som ska hända med laget. Tack för ett fortsatt bra jobb med bloggen.

    Svar
  • 10 mars, 2019 kl. 09:41
    Permalink

    16 millar …
    Tja KHK med 7 millar o IKO med 9 millar klarade ju sig OK.
    Kentä borde ju ta sig till SHL om ni så sänker budgeten till 10.

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.