Gröngul krönika 2017

Så här dagen efter kan det väl passa med lite extra gröngul hockeyläsning? Blev säsongen 17/18 så här långt vad vi inför hoppades på, så här långt inte på långa vägar men fortfarande hela 66 poäng kvar att spela om innan bokslutet.

Inför säsongen pratade man om rejäl nystart, det blev ytterligare några spelare ut jämfört med förra säsongen, höjd kravbild, satsning på rejäl fys med f.d. kaptenen Stefan Öhman på toppmoderna UPC och dessutom in med en mental coach i form av etablerade och erkänt duktiga John Jansson. Till sin hjälp har Jansson även Stefan Holmström. När vi summerar 2017 ligger vi nu på plats 7 med nio poäng (1 match färre spelad) upp till IK Pantern på den där ”topp 4” som man tidigare pratat om.

Sedan kanske vi passande nog vid detta tillfälle kan knyta an till detta uttalande i VK från vår ordförande Mikael Salomonsson från den 9 augusti 2014.

– Vi har bara inlett resan med Björklöven. Det krävs tålamod och långsiktigt arbete för att vi ska ta de steg som krävs för att nå eliten, säger han medan han sippar på en kopp kaffe i solen utanför arbetet.

Då menade ordförande Salomonsson att det nog skulle ta fem år innan laget skulle kunna vara på högsta nivå igen. Därefter har man pratat i termer av etablerade i SHL vid vissa årtal. Ständigt dessa tre- eller femårsraketer med halvvaga löften om en framtida gröngul hockeyvår igen. Trots allt lite drygt 30 år sedan vi tog det där guldet i mars 1987.

Jag tänkte nu syna gröngula Björklöven på lite olika områden och där det är möjligt även försöka återknyta till olika g:a inlägg.

Organisation

Inför förra säsongen satsade klubben på att stärka upp den sportsliga organisationen genom att presentera Joakim Fagervall som GM, man hade vid den tiden även Daniel Johansson som sportchef samt duon Tommy Jonsson (”guldtränaren”) samt  Markus Åkerblom som kontrakterade huvudtränare för vårt representationslag. Att Fagervall slutligen lockades hem med en GM-roll inte fel i sig, här pratade man om att man tydligt ville särskilja sporten från ekonomin och att VD enbart skulle fokusera på ekonomi, organisation och fortsätta både vårda men helst även stärka vårt varumärke.

Vad rollen som GM egentligen innebar eller vad som konkret blev resultatet under den perioden Jocke verkade i den rollen fortfarande rätt vagt, tanken som jag minns den var att Fagervall i rollen som GM skulle stötta upp ungdoms- och juniorledarna och jobba på att ”sträcka upp” både den sportsliga organisationen men även att implementera att lagen underifrån skulle ha lite samma spelidé etc. som vårt representationslag. Sedan då även att se över ett samarbete med lokalklubben Teg SK.

Till den här säsongen när klubben valde att köra vidare med duon Fagervall/Jäger i båset fick vi äntligen lite kontinuitet, man beslöt dessutom att Fagervall skulle vara ansvarig för spelarrekryteringar och man uppgraderade slutligen J-O Eklund till Team Manager även om han redan sedan tidigare jobbat åt klubben med bl.a. organiserande av resor och diverse annat. Till sin hjälp med scouting av spelare utifrån skulle dessutom Fagervall få av några icke namngivna personer.

Lite svårt att säga hur mycket ekonomiska resurser som numer lagts på fysen genom Öhman, den mentala biten i Jansson/Holmström och även då juniortränare likt Alexander Sundström. Avlönade juniortränare och även inhyrda fystränare har vi så klart lagt deg på även tidigare, men på något sätt har klubben nu ändå valt att stärka upp den sidan lite på bekostnad av en renodlad GM/sportchef.

I längden så klart helt ohållbart med dubbla roller för Jocke Fagervall (sportchef/coach) och även om jag inte förstår varför scouterna skulle behöva vara hemliga så får klubben så klart ha det så om man vill. Nu öppnade nyligen Fagervall upp för en sportchef till Gustav på Lövenbloggen då han sa följande:

– Jag har inget emot att få in någon över mig. Jag tog den här dubbla rollen då vi hamnade i en situation där jag var tvungen att göra det då vi inte hade någon sportchef. Det är tufft med dubbla roller och självklart skulle det vara bra att få in någon i den rollen. Fler personer med kompetens i föreningen är alltid positivt och jag har inget problem att få in någon över mig. Jag har jobbat med sportchefer hela min karriär, säger Fagervall.

Här helt nödvändigt att så tidigt som möjligt rekrytera en sportchef/GM, titeln inte helt avgörande men jag har lite svårt att se att vi i nuvarande läge har råd att avlöna en av varje. Detta oavsett ifall Jockes arbete som GM blev slutfört eller inte, möjligen man kan ta sig den lyxen vid ett ev. avancemang till SHL men för lag i andraligan (oavsett ambition om avancemang) bör man i min bok lägga alla tänkbara resurser på själva sporten (spelartrupp) och i övrigt försöka slimma organisationen så långt det är möjligt. Här ser jag dock en vinning på både kort men även längre sikt med såväl fystränare som mentala coacher.

Lagbygget

Även om Fagervall garanterat varit involverad vid spelarrekryteringar i sin roll som tränare tidigare något helt annat att sätta ihop en egen trupp och dessutom ta hänsyn till de redan kontrakterade spelarna.

Följande elva spelare fanns redan på kontrakt när bygget inför 17/18 startade: #37 J Andersson, #42 Wikström, #57 S Andersson och forwards #7 Lindquist, #14 Murphy, #18 Ottosson, #19 Farley, #20 Granlund, #24 Hage, #33 Jonsson samt #37 Åström. När Austin, Cody och Filiph presenterades i slutet under förra säsongen så klart beroende på att Jocke ville se dem även kommande säsong. Här så klart ett form av ”strategiskt” kontrakt till unge Åström då Jocke ville sända signaler till egna unga spelare. Jag tror även att Fagervall i rollen som GM i allra högsta grad var involverad (eller i vart fall godkände signingar) i form av bl.a. #24 Hage, #20 Granlund och även #19 Farley av dåvarande sportchef Daniel Johansson.

Men det går ändå inte att komma ifrån att det fanns ett visst ”bagage” från förre sportchefen att ta hänsyn till.

GM/Sportchef/Head coach Joakim Fagervall Foto: Erik Sandin / Frilansfotograferna

När bloggen inför säsongen synade det slutliga bygget (målvakter, backar samt forwards) fanns det bl.a. lite frågetecken för vår oprövade målvaktsduo, här verkar dock allra flest vara mest kritiska till att vi inte kontrakterat någon egen målvakt utan enbart litar på lån utifrån.

Vi lirar trots allt i andraligan och de som skulle få chansen till SHL oavsett kontrakt eller inte skulle nog ta den, därför ser jag ett säsongslån utan möjlighet att kalla hem spelaren som ett form av ”eget kontrakt”. Så jag ser det inte alls på samma sätt med #35 Werner som med #31 Masiello och/eller #26 Stenqvist som nyligen kallades hem till Göteborg och Frölunda. Bloggen har tidigare ifrågasatt även längre kontrakt då dessa nog mer gynnar spelarna än klubben.

Sett till backsidan gick vi in med tio backar till antalet när Fagervall av oklar anledning kontrakterade Berglin i nåt form av samarbete med Teg, därtill 2 års-kontrakt med trion Emmerdahl, Pavel samt då Åkerström från Vita Hästen. Med tanke på Jonas skada och sena operation fick vi så även in finske Backman för att stadga upp defensiven.

Sedan är det som jag skrev redan den 11 augusti att: Sedan kommer inte backsidans styrka att avgöras av hur bra Backman och Pukka är, här är det i stället de yngre som måste ta kliv och utvecklas under säsongen. Det är det som jag tror kommer bli avgörande för hur framgångsrik och lyckosam Björklövens säsong 2017/18 blir.

På förhand kändes backsidan bättre komponerad om än i avsaknad av lite fysik, de 28 poängen från LEJ trodde jag kunde fås genom trion #26, #28 samt #37.

När vi sedan kommer till forwards fanns det den 13 augusti 15 forwards på kontrakt och då inräknat #6 Karlsson samt den nu skadade #14 Murphy. Därefter har Supporterliraren #16 Talaja tillkommit och man har även tidigare valt att skriva kontrakt med egna talangen #21 Rainersson. Men med nuvarande situation och med trion #10 Norberg, #21 Rainersson samt #39 Åström utanför laget, därtill #11 Vikström som i likhet med Berglin kontrakterats i samarbete med Teg känns inte bygget faktiskt färdigt ännu.

Likt backsidan skrev jag följande kring forwards: Sedan kommer inte forwardssidans styrka att avgöras av hur bra nye Fredric Andersson är eller hur många mål Alex Hutchings gör, här är det i stället de yngre som Lindquist, Norberg och Ottosson som måste ta kliv och även utvecklas under säsongen. Det gäller även att duon Farley och Murphy som vi såg i fjol fortsätter på minst samma nivå den här säsongen.

Supporterliraren #16 Roope Talaja Foto: Erik Sandin / Frilansfotograferna

Sammanfattningsvis gällande spelartruppen kan vi se att den rätt oerfarna sportchefen Fagervall valt att kontraktera spelare han själv känner till, eller i vart fall kan få väldigt goda referenser på. Jocke sa i en tidigare intervju med bloggen apropå kontraktslängd och i fall detta verkligen gynnar klubben att han tror att både klubb och spelare tjänar på kontinuitet.

Så här långt känner jag mig ändå rätt trygg med våra målvakter, tycker Adam fått oförtjänt mycket kritik när många av de insläppta målen beror på slappt försvarsspel snarare än svaga ingripanden i buren. Han är visserligen inte vår egen målvakt, men jag tycker han så här långt plockat bra med poäng åt oss. Möjligen ett litet frågetecken kring ifall Jocke inte borde matchat Masiello lite mer så att de fått ”tävla” om spaden på ett annat sätt.

Om jag då är nöjd med våra målvakter måste det så klart komma en del kritik gällande backarna, här tycker jag inte de unga tagit nödvändiga kliv för att lyfta laget. Allt kan inte bero på Mikko och Simon, vi har nu visserligen fått förstärkning i form av #4 Emmerdahl men backsidan är alltjämt så bräcklig att ny energi krävs. Vi har en hel del s.k. spelskickliga backar i form av #26, #28, #37 och #57, trots detta har vi många gånger svårt att bara spela oss ur egen zon och vi är dessutom på tok för mjuka vid egen kasse. Här skulle jag gärna se en fysisk försvarsgeneral a´la Hellström som utöver ett snabbt och enkelt förstapass kan hålla rent vid egen kasse och utan problem kan tugga ca 25 minuter varje kväll.

Sett till hur forwards så här långt lyckats och dessutom med både Kim i Schweiz och Cody skadad måste även något ytterligare hända på forwardssidan, vi har ännu inte ens fått till en fungerande ”leading line” även om kapten #13 F Andersson givetvis delvis är ursäktad av handledsskadan. Då har vi alltså kommit 30 omgångar in på säsongen och så här långt prövat minst ett halvt dussin med Alex Hutchings och kaptenen.

När det sedan kommer till Supporterliraren #16 Roope Talaja hade jag förväntat mig så mycket mer, tror nog fler är rätt besvikna på hur dessa insamlade pengar spenderats. Sedan trodde jag i min enfald att Supporterliraren var ett extra tillskott utöver företagsspelare vi sett de senaste säsongerna. Sedan har de unga jag nämnde inte riktigt lyft den här säsongen som jag inför hoppades på, visserligen har Axel imponerat stort vilket även Frölunda ska ha noterat. Så klart jättekul och välförtjänt för Ottosson men det är tyvärr verkligheten för klubbarna i HA att när spelarna ses mogna för SHL ska de ges chansen.

Om jag gärna sett ytterligare en back är det väl egentligen både en center och en winge som borde göra forwardssidan någorlunda komplett, i dagsläget som sagt ingen direkt första ”leading line”. Utöver en riktigt spelskicklig playmaker tycker jag även det likt på backsidan fattas kilon och attityd, vi har ingen spelare som direkt är beredd att betala priset vid offensiv kasse.

Nu tror jag inte vi kan få tre ytterligare spelare, men att vi inte skulle ersätta #14 Murphy för att han delvis gått skadad under säsongen ren och skär naivitet, jag tycker även med #51 Ericson kvar att truppen möjligen har behov av ännu en center. Till truppen ser jag gärna först den där backen, därefter en ny fysisk producerande högerfattad på #14 Murphys plats och skulle medel finnas tackar jag inte nej till ett centeralternativ.

Spelidé/-system

Kring spelidé och vårt ”system” anno 17/18 möjligen lite frågetecken, med TJ skulle vi tidigare kamikaze-checka i alla lägen vilket gjorde att bränslet tyvärr ofta var slut redan efter första perioden. Nu har vi visserligen en helt annan fysik, men med Jocke känns det verkligen som vi heller backar hem och gör det trångt i mittzon. Jag håller absolut med om att grunden är ett bra försvarsspel, men utan fungernade offensiv eller effektivt special teams kommer vi inte heller att vinna trepoängare.

Släpper vi aldrig in några mål på ett klockrent försvarsspel, men heller inte gör några framåt kommer vi alltid få lite på de fem min i övertid eller till turen på straffarna.

På bortaplan har jag inga som helst problem med att väga en extra gång ifall vi ska kliva på och checka eller falla hem och hellre försvara egen röd- eller möjligen blå linje. Men när vi spelar hemma i ladan (numer A3 Arena) vill iaf jag känna att laget är energifyllt, kommer ut starkt och verkligen tar tag i grejerna. Första 10 min ska vara en djäkla pärs för motståndarna, med ett aggressivt, energifyllt och hårt checkande hemmalag kommer inramningen bli än bättre då spelarna tänder publiken som på samma sätt ger än mer energi till spelarna.

Hemma måste vi bara våga gasa på och bjuda till lite, poängen så klart viktig men det handlar även om underhållning.

Poängskörden

Inför säsongen gav mig på ett försök (länk) att hitta de 91 poängen som brukar innebära ”topp 4”, de 91 poängen innebär då ett poängsnitt om 1,75 per match och därför ligger vi då ca 9 poäng efter just nu. När sedan Pantern har plats fyra just nu med 53 poäng ingen direkt dålig skattning av dessa beräknade 91 poäng heller.

Vars har vi då tappat dessa poäng?

Jag ser främst Troja/Ljungby (6-3 i poäng så här långt), Vita Hästen (1-5), Västervik (0-6) och möjligen Timrå (0-6) även om de nu leder ligan.

Vi kan samtidigt notera att vi överraskat och plockat några bonuspoäng mot lag som Leksand (7-2), MODO (9-0) vilket hade kunnat göra drömmen eller målet om ”topp 4” fullt möjlig.

Individuellt

Utöver att försöka hitta de 91 poängen i matcherna gav jag mig själv även uppdraget att försöka hitta poängprognos på individnivå (länk) och då baserat på ca 150 mål (tot 390 poäng) framåt, så här långt efter 30 omgångar borde vi då legat på 87 mål mot de 81 vi nu ser i tabellen ovan. Målsnittet eller produktionen framåt helt ok då bara sex lag producerat bättre, problemet som jag ser det snarare de insläppta då bara fyra lag släppt in fler kassar.

Vilka har då ”överpresterat” utifrån min skattning och förhoppning inför säsongen?

#19 Austin Farley är en dem som producerat bra så här långt Foto: Erik Sandin / Frilansfotograferna

Spontant blir det då duon #19 Farley och #18 Ottosson som även toppar den interna poängligan, de ligger så här långt klart före de poäng jag förväntat mig av dem. Fortsätter vi kolla in poängligan ligger även #90 Hutchings, #26 Stenqvist, #24 Hage samt #8 Pukka något före min skattning, där de två sistnämnda främst har andra egenskaper eller kvalitéer än produktion framåt.

Skulle jag nämna ett par spelare som däremot underpresterat blir det snidaren och Piteå-Gretsky #7 Lindquist som på förhand nämndes som en potentiell poängligavinnare men så härlångt ”bara” noterats för 13 poäng, skulle även vilja nämna #6 Karlsson som hann notera en assist innan man i samförstånd bröt kontraktet.

De övriga ligger väl ungefär där jag tycker man kan förvänta sig, betänk då att ex.vis kaptenen #13 F Andersson spelat halvskadad lång period och ändå nu ligger på 23 poäng, vilket med samma poängsnitt skulle ge tot 43 poäng för hela säsongen.

Måste så klart även nämna #16 Roope Talaja som Fagervall presenterade på följande sätt: – Det är den här spelartypen som jag har sökt och det är en forward som våra supportrar kommer att älska. Det är en supporterspelare i allra högsta grad som kommer tillföra energi, målskytte, tacklingar och ett lagspel. 

Så här långt 8 poäng (2+6), -2 samt 18 utv.min på de första 19 matcherna. Roope snittar knappt 16 min/match vilket är femte mest av forwards och har så här långt dessutom blockat 13 skott och delat ut 7 tacklingar.

Speltiden visar ju att Jocke gillar Talaja, men som supporter och att man dessutom bidragit till insamlingen på olika sätt känner man sig lite lurad. Inte så att man på förhand visste vad vi skulle få in, men jag tycker faktiskt att man kan få förvänta sig så mycket mer. Just nu har man väldigt svårt att se på vilket sätt Roope tillför med än andra likvärdiga spelare vi faktiskt redan hade kontrakterade.

Sammanfattning eller summering..

Har ni bara orkat läsa ända hit har ni gjort det djäkligt bra, för egen del bara skönt att få skriva av sig lite.. Säsongen så här långt inte alls vad någon inför hoppades på men trots läget just nu är allt verkligen inte helt nattsvart heller.

Precis som Jonas skrev i det uppmärksammade läsarmailet (länk) för en tid sedan är det förmodligen så lite som behövs, ett par nya spelare skulle i detta läge verkligen kunna göra stor skillnad och då skulle inga drömmar heller vara omöjliga.

Kommentarer tankar eller reflektioner.. fältet som vanligt rätt fritt. Sedan vill jag så klart passa på att önska en god fortsättning på 2018 och med en förhoppning om att våren 2018 kanske ändå kan bli gröngul och faktiskt vår.

* * *

Är du på jakt efter de bästa oddsen på Hockeyallsvenskan? Spana då in vår samarbetspartner Coolbet! Klicka på loggan för att ta del av ditt välkomsterbjudande och kolla då även in övriga odds för i kväll.

Skapa ditt konto om du nu inte redan gjort det och lägg både en kommentar gällande matchens publiksiffra samt ett spel för att krydda säsongens matcher!

3 reaktioner till “Gröngul krönika 2017

  • 1 januari, 2018 kl. 15:59
    Permalink

    Bra sammanfattat. Det är också just det där dalarna som måste slipas bort. I det mesta tror jag återhämtning och mental inställning skulle råda bot på problemet, men det verkar vara svårt. Psykologen borde kunna löst detta vid det här laget. Men tro kan försätta berg och jag är dum nog att tro att detta kommer lösa sig under andra halvan av säsongen.

    Svar
    • 1 januari, 2018 kl. 17:20
      Permalink

      Är just detta naiva tankesätt som är problemet till att vi inte ligger högre. Man tror att problemen ska lösa sig av sig själv i princip.
      Med flertalet backar som hela säsongen visat att deras defensiv inte håller i allsvenskan så kommer inte nån trollkarl ”råda bot” på alla dessa problem.
      Ska vi tänka lite mer logiskt så behövs det värvas mer kvalite för att vi ska råda bot på problemen.

      Svar
      • 2 januari, 2018 kl. 13:04
        Permalink

        Jag tror att en eller två värvningar efter noggrann urvalsprocess kommer att lösa det som Per är inne på. Det avlastar mentalt och det stärker kvaliteten överlag. Det borde finnas argument för en sportchef som vill ta möjligheten att åtgärda mycket med litet.

        Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *